Nicole

Tänkte att jag får dela med mig om vad som hände igår och varför jag var så ledsen, sur, irriterad, eller vad vi nu ska kalla det.

Jag kan börja med att säga idag är jag mycket gladare även om jag går och tänker på det ganska mycket. Som jag skrev i går morse så skulle jag jobba igårkväll, vilket jag också gjorde, i ca 30 min. Efter 30 min kännde jag hur det började svartna för ögonen och jag blev väldigt yr. Eftersom jag inte haft den känslan på nästan ett år så satte jag inte mig ner som jag borde göra utan jag gick istället till Johan. Detta skulle jag inte gjort. På vägen svimmade jag rakt över en pall med gurka och tydligen hade jag börjat skaka ganske rejält. När jag vaknade upp så stod det ca 10 pers runt mig som frågade om de skulle ringa efter läkare. Jag sa att de inte behövde göra det.

Jag fick hjälp upp från det kalla golvet och det var först då jag märkte att jag hade väldigt ont i ryggen. Jag har nog haft tur att där va tre killar i närheten när jag svimmade som tog tag i mig under fallet, annars kunde det gått riktigt illa, nu klarade jag mig undan med ett stort rött märke.

Det som gjorde mig så ledsen och besviken på mig själv var att jag kanske inte får jobba kvar eftersom det kan vara väldigt farligt om det kör en truck eller något liknande i närheten när jag svimmar. Jag behöver verkligen detta jobbet och jag tror absolut inte samma sak kommer hända igen. Jag vet ju vad jag ska göra om jag känner att jag är påväg att svimma, jag ska sätta mig ner och ta det lugnt, då blir allt bra. Jag gjorde inte detta igår, jag gjorde det ajg absolut inte får göra, börja gå. Det gick som det gick och det finns ingen återvändo.

Jag hoppas det har löst sig nu. De ringde hem igår och mamma förklarade att det inte var något farligt och att jag gjort alla undersökningar som finns i denna värld. Det är bara ett vanligt blodsockerfall och allt som hände igår berodde på att jag hanterade situationen fel. Så nu håller vi tummarna för att jag får behålla jobbet!