när döden knackar på dörren

Jag sa till johan att jag hatar när någon i min omgivning dör. Tänke snabbt efter och kom på att jag är absolut inte ensam om att känna så. Även om personen i fråga inte var en nära vän till mig personligen så var han det till familjen. Han var en trevlig släkting som jag har träffat på olika middagar så länge jag kan minnas. Det kan kännas lite som om en bit av mig fattas idag, inte för att han var så stor del av mitt liv utan för han var en person som jag kände, en person som jag tyckte om, en person som jag alltid kommer minnas. Idag lämnade han oss för alltid, men det var trots allt det han ville innerst inne. Sleep well

Kommentarer
Mikaela :) säger:

usch, jag vet precis hur det känns. även om man kanske inte träffat personen i fråga på lääänge så tillhör han/hon ju en ändå på något vis, och då är det aldrig kul när de försvinner... :/ <3

2009-05-12 | 21:57:15
Cissi säger:

sånt är alltid jobbigt :( <3

2009-05-13 | 15:05:12 | http://breakingthedawn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0