Nicole

Jag kan till att börja med att säga att ni som inte orkar med ännu ett deppigt inlägg kan sluta läsa med det samma. Jag vill också poängtera att jag inte skriver detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag skriver helt enkelt detta för jag måste skriva av mig, försöka få ut mina känslor och för att ni ska få lite bättre förståelse om vad som döljer sig under den perfekta ytan.


I detta nu känner jag mig ensam trots att jag innerst inne vet att jag har, för mig, världens underbaraste pojkvän och de bästa vännerna man kan tänka sig. Jag vet att de finns där för mig i vått och torrt men jag bara undrar hur det kommer sig att jag inte kan dela med mig av mina känslor? Jag känner mig som om jag är instängd i ett rum. Jag vill så gärna sparka ut dörren men jag hittar inte kraften.


Jag kan inte sätta ord på mina kännslor och därför är det väldigt svårt för mig att skriva detta inlägg men jag gör ett försök. Detta är även en orsak till varför jag inte sagt mer än att jag mår dåligt till mina närmaste vänner.


I fredags hade jag en total breakdown. Jag grät och grät i flera timmar. Den som fanns vid min sida var min pojkvän och trots detta kunde jag inte få fram orden till varför jag mådde dåligt. Inte ens jag själv kunde förstå varför jag betedde mig som jag gjorde. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte kan förstå varför jag känner mig som jag gör. Jag tror att det beror på att jag har stor press på mig från alla håll och kanter. Pressen från skolan och hemmet samt pressen att hela tiden behöva vara den glada spralliga tjejen. Jag påstår inte att detta är någons fel, jag har själv satt mig i den här situationen. Jag har ”valt” att bli sedd som en tjej som alltid är glad och sprallig men det jag försöker få fram är att jag inte alltid är det och världen runt om kring mig verkar inte förstå det. Jag är även säker på att folk omkring mig har lika mycket press som jag, det förnekar jag inte. Däremot kan man tackla det på olika sätt och det är det jag inte är särskillt bra på.


En annan bidragande faktor tror jag kan vara att jag näst intill aldrig är den bästa på någonting. Trots att jag var i Australien ett år har jag kompisar som är bätte på engelska än jag. Trots att jag får 90% rätt på ett prov finns det alltid de som får bättre än jag. Trots än jag kämpar med körkortet och har gjort det i snart ett år finns det de i min närhet som klarar det snabbare än jag. Jag hade kunnat sitta här och rabblat upp saker i en evighet men det tänker jag inte göra. Ni må kalla mig trångsynt eller något i den stilen, men det är såhär jag känner. Att aldrig få vara bäst på något känns tungt. Var jag än vänder mig finns det någon som är bättre än mig.


Jag har nu skrivit ett väldigt långt inlägg och försökt sätta ord på mina känslor. Jag tycker detta är fruktansvärt svårt och om jag ska vara helt ärlig har jag inte riktigt lyckats ännu. Det viktigaste för mig är ändå att jag har försökt. Jag är inte heller säker på om det låter rätt i andras öron men jag förstår iallfall själv vad jag menar.


För att avsluta måste jag tillägga att jag vet att alla ni andra där ute förmodligen också känner samma press. Med detta inlägg har inte jag menat att vara egoistisk eller så, jag ville bara sätta ord på mina känslor. Att få er att se vad som pågår i mitt huvud. Ni som läst ner hit, tack för att ni läser och kanske till och med förstår. Ni är guld värda.

Helgens inköp.
(Bilderna är tagna nyss och som ni ser så är jag väldigt trött!) Godnatt!

 

Nu kommer det ett inlägg om den gångna helgen. Bättre sent än aldrig eller hur?

Fredagen började med att jag vaknade på golvet mellan en soffa och ett bord... Efter en kort stund av förvirring vaknade jag till ordentligt och kom på att jag var hos Nada där jag somnat dagen innan (precis som jag förutspått i mitt förra inlägg). Jag skyndade mig hem för att göra mig iordning och gå till skolan. När jag öppnar dörren till huset ser jag min kära moder stressad och i full gång med att ösa ner sängkläder från det övre planet. Får snabbt veta att Rex lilla pannkakskalas (den lille rackaren käkade en hel pannkakstårta som 'råkade' stå på golvet natten till torsdagen) inte alls hade varit bra. Lillplutten hade tydligen kräkt pannkakor, sylt, grädde och glass hela natten... Urk, säger jag bara! Mamma skyndar iväg till jobb och ber mig att plocka undan och sätta igång tvätten. Hon påminner mig noga om att detta är bara en försmak på vad som kommer när jag får barn... 

Hursomhelst, så sticker jag iväg till skolan efter jag gjort mig iordning. Hade bara en lektion och det var religion. Jag kan inte direkt påstå att religion är mitt favorit ämne men jag måste ändå säga att David gör det ganska interessant. Det tycker man iallfall när man vet att man bara har den lektionen innan helg! Efter skolan åke jag hem till Johan där mamma sedan hämtade mig och vi åkte tillsammans till frissan. För min del blev det bara klippning av topparna och slingning av utväxten. Känns nytt och fräscht för mig själv fast än det inte syns så mycket.

Fredagskvällen spenderades med oerhört god raclette och pannacotta och sedan var det dags för idol. Jag kan fortfarande inte smälta att Jon åkte ut! Tycker lätt han förtjänar att vara där mer än Camilla, Nicklas och Carolina! Visst Nicklas och Carolina är duktiga men inte alls lika duktiga som Jon.

Lördagen började tidigt. Redan halv 9 var jag och johan uppe. Runt halv 11 stack mamma, johan och jag in till stan för en liten shopping tur. Det hela slutade med att jag kom hem med en vinterjacka, två par skor, en halsduk och en kjol. Fattig? Oh Yes...

Lördagskvällen spenderades hos Mikaela som hade tjejmiddag. Mycket trevligt var det och mycket god mat och dryck serverades! När de andra drog vidare så åkte jag hem eftersom jag började jobba redan halv 7 i söndags. Jobbigt men bra pengar.

Söndagen var väldigt tråkig för min del. Den såg ut som alla andra söndagar i mitt liv. Jobb på morgonen fram till 1300. Hem till Johan, plugga, och sen sova. Roliga söndag eller hur?

Så ja, det var min helg. Nu har jag fått skriva av mig. Kanske kommer det upp lite bilder på mina inköp i helgen senare ikväll eller imorgon. Nu ska jag iallfall umgås med min älskade pojkvän och kära familj!

love